De va länge sen jag skrev. Ibland orkar jag inte skriva när det är tungt, av den anledningen att de gör så ont att gå in på djupet. Sen ibland orkar jag inte skriva när de är bra då de kan va så svårt att beskriva med ord plus att de lutar då att bli ett långt inlägg.
På kvällarna är jag jätte trött o slut, felsöker hålla orken uppe för familjen.
Ska strax fixa till mig o barnen så vi kan traska iväg till dagis. Sen blir de en kaffe på Statoil med min vän Maria. De har blivit en rutin de där. Vi ser fram emot våren då vi kan sitta i parken med en kaffe o njuta av vädret. Längtar!!!
Jag har verkligen haft mina upp o nergångar här ett tag.
Jag mådde riktigt skit för två veckor sedan. Tårarna sprutade o jag undrade va de skulle bli av mig! Om jag någonsin kommer att klara av att jobba som frisör o att jobba över huvudtaget!
Usch så ont det gjorde!!
Hoppas på hjälp från arbetsförmedlingen o att H på salongen har råd att lägga ut en slant för att ha mig där.
Hon vill ha mig kvar men vi måste veta hur mycket det kommer att kosta henne.
Ingenting kan vi förbereda, när jag blir arbetslös den 17 mars ska jag in o skriva in mig o så får vi se hur lång tid de tar.
Jag har så sjukt dåligt självförtroende o harar mig själv när de inte går bra för mig. Jag har så stora krav på mig själv.
Som tur är är de bra mellan mig o min man. Barnen mår bra o är i full gång o ibland blir de för mycket för mig.
Jag lägger upp lite bilder

Idag är de söndag o då brukar jag få ångest över att nu börjar rushen o vardagen igen. De knäppa är att jag tycker ju om att va på salongen så se är inte de. Jag tror att ångesten beror på att jag vet vad som väntar, lämna barn på dagis, brottas med självförtroendet, rädslan inför varje klipp o ångesten o hatet efter,.....
De är väl som så att de som är jobbigt de är nog tempot

Jag är en grubblare.
Jag grubblar på allt möjligt, funderingar kring dåtid, framtid, familjen, önskningar o drömmar, rädslor, känslor,...
Jag kan inte sluta tänka!!
De är nåt jag verkligen tampas med.
Jag stressar upp mig för saker jag ej kan påverka o jag funderar på HUR jag ska göra i situationer osv.
Usch va de tar energi från mig o jag grubblar o funderar så mycket att jag hyschar barnen när de pratar SAMTIDIGT som jag brer deras smörgås,..
Jag kan alltså inte bre smörgåsen för de är grubbel i vägen

Jag har ett mörkt moln över mig som icke vill försvinna.
Igår va molnet över mig hela dagen o jag försökte verkligen att ignorera de. Men de gick inte.
Jag hade jobbigt med andningen, suckade hela tiden o va tyst o ville bara gömma mig.
Idag är de likadant. Vill grina o gömma mig.
Varför vet jag faktiskt inte o de stör mig som fan!!
Jag sitter här i köket på salongen o ska strax fixa med tvätten. Min handledare o vän är ledig idag så jag är här med den andra frisören på salongen.
Jag ska handla när jag slutar o jag slutar kl 14 idag när H är ledig. Sen vill jag bara hem!! Helst vill jag hem nu. Min man undrar vad det är med mig o de är så jobbigt att oroa honom o att jag inte kan förklara vad det är. Jag biter ihop o lyckas hålla god min för mina älskade barn i a f. De är ju bra. Tänkte ta med mig attarax men glömde de. Brukar försöka hålla mig ifrån de. De sitter ju trots i i 12 timmar o jag blir dötrött. Får klara mig utan. Förmodligen lika bra de.
Men va ä de som händer???
Varför får jag så här ibland??
Jag är lycklig me min man, trivs på praktiken o har de bra med mina barn,...
Faan!!!