Vi flyttade till huset i lördags o jisses va skönt de är!! Fåren utanför fönstret, pippifåglarna som sjunger, omgivningen som består av oranga o gula löv,... Lugnet!
De är otroligt härligt.
Det har varit rätt så mkt denna vecka, både med mig själv, med barnen, flytten o mommo.
Har varit EXTREMT trött o utpumpad i dagar.
Har börjat på arbetsterapi måndagar o torsdagar. Man är där i 2/3 timmar o pysslar o fikar med personer i liknande situation som mig.
Det är jätte trevligt o går bra men jisses va trött i kolan jag blir efteråt.
I morn går stora o sista flyttlasset. Ska bli skönt att få sova i sin säng istället för en luftmadrass vi sover i nu. Usch!!
Katten verkar älska att kunna vara ute o de glädjer mig.
Vi har 1 1/2 katt nu, de är en vildkatt här som vi alla här omkring tar hand om, vi ger henne mat o kärlek när vi ser henne. Hon är såå gosig.

Btw, jag har funderat på att byta blogg, är missnöjd med hur den här bloggen funkar (inte funkar) ex så är de krångligt att lägga upp kort, den stänger av sig så man får börja om från början, så de man skrev får man skriva om osv.
Nån som har nå bra tips på en bloggsida jag kan fortsätta med?

Idag flyttar vi över grejer till huset. Bl a våra sängar. Woohoo. Så from idag så är vi riktiga landetbor. Fy fan va gött. På me ytterkläder på barnen sen kan de springa ute o leka hela dagen. Jätte skoj. Min duktiga man håller på o bär grejer just nu, springer flera gånger i alla dessa trappor. Jag packar ner våra kläder o donar o fixar. Sen ska jag hjälpa till. Först måste jag ut o ta en rök, faktiskt. Kan berätta mer sen.
Fortsättning följer

I morse fick min lille 5 åriga son ett utbrott igen. Visst, de är mkt mindre nu för tiden men de är ändå jobbigt. Han låg i min säng som vanligt o tittade på Bolibompa o när de va dags att gå o borsta tänderna,.. Då blev han plötsligt arg o slog på mig o skrek o grät. Jag försökte lugnt att fråga varför han va arg, han ville tydligen ligga kvar i sängen o titta på bompa. Jag försökte få på han skorna eftersom jag förstod att de inte kommer gå att borsta tänderna på honom. Tillslut blev jag arg o visade o sa att nu får det räcka. Han slog till mig i ansiktet o skrek. Jag försökte på lugnt men ändå på ett bestämt sätt förklara att han absolut inte får slåsd, ingen får slåss. Tillslut vände han huvudet bort från mig o jag fick på han jackan utan att behöva krångla. Jag frågade honom om jag skulle bära honom ner för alla tre trappor. Jo de ville han. När vi kom ner va han hyffsat glad. In i bilen o iväg till dagis. När vi kom fram ville han inte gå ur bilen, jag frågade om jag skulle bära honom igen o de ville han. Vi lattjade hela vägen in o han blev gladare.
Jag brukar oftast lattja till de när han får sina utbrott o trots. De brukar funka o jag hoppas att jag gör rätt. Svårt att säga vad som är rätt o fel men jag anser att så länge jag står på mig om vad vi ska göra, alltså vi ska klä på oss o gå eller vi ska ur bilen, så länge de blir som jag sagt så är de väl strunt samma om jag får bära eller busa till mig de. Hatar att bråka o behöva bli arg, framförallt när vi inte ska ses på ett par timmar

Jag ringde vårdcentralen idag i o m att jag gått upp på mkt i vikt. Först trodde jag att de berodde på att jag slutat snusa men sen har jag börjat tvivla på om de verkligen e de som är orsaken. Har fått tagit av mig min förlovningsring o vigselring o kan inte ha mina kängor(inte ens uppsnörade) för då pulserar mina fötter. Mina jackor är så tajta att jag knappt kan röra mig. Jag är vansinnigt trött o har haft sån aggression i kroppen också.
VC tyckre3de lät som att jag samlat på mig vätska o de tycker jag me.
Så jag fick en tid på fredag, till min vanliga läkare o hon borde se att jag svällt upp.

Idag har jag varit me en kompis o hennes älskade bebis.
Jag har haft så mkt agg o ilska o jag har gråtit o de har kliat inom mig, så de va bra att gö nå mysigt o va me underbara människor. Visst, jag köpte cigg också, behövde verkligen de!! Om jag väl börjar snusa igen så är de kört, men röka de kommer jag aldrig fortsätta me, de går jag inte me på. Väljer verkligen snus framför cigg.
Enligt VC så finns de nå tabletter man kan ta i 90 dagar, när man slutat med snus/cigg. Så vi får se.
Men i flera dagar har jag haft ont inom mig o varit sjukt trött o mått skit. Usch!!!

Igår va en sån där jävla skit dag!!
Ända från morgon till kväll.
Jag kände hur kroppen skrek efter nikotin, de är i a f vad jag tror.
Hos mamma kände jag irritationen så in i helvete tydligt!! Du vet när de verkligen inte krävs ett skit för att du ska lacka,..
Jag fick ett meddelande av en tjej (vars föräldrar) jag är vän med. Det är hon som gjort bort sig o ändå blir de jag som får skit.
Kan berätta de att hon är 19 år o hon fick ett extremt utbrott i somras o jag ringde hennes bror o hoppades att han kunde lugna ner henne,.. Men icke. Då ringde både han o jag polisen i han(brodern) ville inte att hon skulle veta att de va jag som ringde, han tyckte de va bäst att han tog på sig de. Jag skrev ett brev i augusti hur jag kände över hennes attack o så,.. De va tydligen inte bra, tyckte föräldrarna o dottern. Vi som alltid sagt att de ska va ärligt o rakt o jag va ärlig men också förlåtande o kärleksfull. Trots att de borde va hon som ber om ursäkt eller åtminstone känner sig dum o skyldig så är de typ jag som är boven. För de va jag som satte ner foten o tyckte inte om de där utbrottet mot hennes mamma som är min bästa vän. Nu verkar det som att mamman berättat att de va jag som ringde polisen. Jag tror att de är hon, men jag vet inte. O nu tycker dottern illa om mig o att jag förstört mellan henne o hennes bror. Jag grinar o blir helt slut, tar en cigg på mammas balkong o pratar med mamma, min syster o man som också va där när hon fick utbrottet. Jag är ju redan jävligt irriterad o de blev ju inte bättre nu.
Jag skrev till tjejens mamma att nu är dottern lack på mig igen o att hon tycker att jag förstört mellan henne o hennes bror, ok, får jag till svar. Skriver sen efter nån timme, att de känns jävligt jobbigt att jag ska få skit när de va pga henne jag ringde polisen.
Inget svar!!
Så nu står jag här i ovissheten, vet inte hur min vän (mamman) könner3o jag vill o önskar ju att de skyddar mig lite, att de lixom säger till dottern att jag ville ju väl, att jag va rädd om mamman,.. Att nu kan vi väl lägga ner de här. Jag vill att de ska förstå o också säga till sin dotter att om de är någon som gjort bort sig så är det dottern. Jag har tagit första steget trots att hon inte bett om ursäkt, jag har glömt o gått vidare,... De tycker jag är rätt shysst.
Btw, mina barn va ju där o hörde hennes hemska ord o meningar o hörde henne kasta omkring grejer. O dom älskar henne. De, de kändes i mitt hjärta plus att min son härmade sedan henne när han fick ett urbrott, han sa de hon sa. O de skrev jag i brevet till henne, att de gjorde ont i mamma hjärtat.
De tyckte min vän(mamman) o pappan va onödigt att skriva. Hur som haver så va min tanke att dottern skulle få sig en bränna o verkligen se över sitt beteende o liv. Vilket verkade funka för idag uppfattar jag henne som rar o go o hon har gått till läkaren för att få en remiss till psyk. I o med att jag tog bort henne som vän på FB o verkligen satte ner foten att de inte va ok, o efter mitt brev, verkar hon ändå ha tagit åt sig de. De verkar ju bara va jag som satt ner foten. Mamman o pappan tyckte inte att de va så farligt, de va ju så länge sen sist hon fick ett utbrott. Whaaat??!!

Jag va för första gången till minneslunden idag.
Tände ett ljus för Moffa.
Jag behöver dock inte gå ljust dit för att tänka på honom, jag är en del av honom,
min kropp, min hud är från honom, jag bär honom med mig överallt!
Jag har köpt en fin ram som jag ska sätta ett fint kort på Moffa i o sen ska jag köpa en egen ljusstake just för honom. Har inte velat göra de innan vi flyttat. Jag har haft kort uppe på honom lite här o där i lägenheten men där borta blir de mer ett kort o ett ljus,..
Barnen ska få kort i sina rum på personer i deras familj o närhet.
Jag saknar Moffa otroligt mycket o jag vill verkligen inte att han ska va borta!!!!
Jag kan minnas saker på hans hud, saker med hans personlighet som gjorde mig så otroligt glad o varm.
Min Moffa har alltid varit den där roliga o mysiga gubben, jag satt i hans knä som liten, han skäggade mina kinder, vi spelade Bingo Lotto, vi gick på loppisar, vi gick till Parken Zoo, jag blev alltid så bortskämd,...
Jag älskade att va där även som ungdom.
Kommer ihåg att polarna ringde när jag va 15 år, de ville att jag skulle ut o festa, men jag sa att jag va hos mommo o moffa o hade de super härligt. De måste ha tyckt att jag va knäpp.
Men de va så skönt att va där.
Ibland satt jag i deras extra rum(biblioteket) o ritade, såg på den lilla tvn,..
Men de va bara grejen av att vara där som va så härlig. Jag blev bortskämd men inte me stora o många leksaker o mängder med godis.
Klart jag fick välja nåt när vi va på loppis, jag fick en egen Bingo Lott, godis o middag fick jag välja.
Underbar tid

Nåt jag tänker på ibland.
Är man mindre värd för att man inte är hälsosam, tränar o tar hand om sin kropp?
Känns som att den tränade o hälsosamma ser ner på de som är mindre tränade, kanske inte alls tränade.
Jag har gått upp i vikt o de stör mig som fan o jag vet att om jag motionerar så går jag väl ner lite. Jag tror att mycket av min viktuppgång beror på att jag inte snusar längre. Har läst på o tydligen går man upp i vikt när man slutar röka eller snusa, kroppen förändras.
Jag har i morn hållt upp i 1 månad o 2 veckor. Woohoo
Jo igår satt jag hemma hos en vän o vi tittade på kort från förr o nu. Då kom kort upp på henne när hon va tränad o fit. Riktigt ordentligt!!
I den stunden kände jag mig extremt ful o förut kunde jag tycka att jag va snygg förr, fast jag inte va tränad o fit, men i denna stund började jag starkt tvivla på om jag va de.
Min gravida förra tränade vän, är inte elak o pikar mig på nå vis. Inte alls!! De är väl min egna rubbade självbild!!
Jag har alltid alltid älskat tränade kroppar, dock inte tränade manskroppar(hatar galna kosjukan) men alltid velat ha en tränad o fit kropp. Blir rätt så bred när jag tränar, vet de eftersom jag tränade som yngre.
Men jag skulle vilja gå all in!!
Då ska kosten ses över o jag vill fokusera på hälsan, de kan hjälpa när man känner nikotinsug,..
Men jag vill inte få hjälp av min gravida vän som längtar tills att få pumpa när barnet kommit ut.
Jag vill lixom inte känna mig fet o fånig o ha noll koll på träning.
Jag vill gärna ha hjälp o hon är väl eg den perfekta att ta hjälp av.

Men hur ska jag klara av att komma över den höga o vassa trösken???!!!

Igår blev jag uppringd av min kontakt på psyk. Nu finns de plats för mig på Enebacken. De är ett rehabiliteringscenter.
Jag börjar den 26 o de är måndagar 2 timmar o torsdagar 2 timmar. Det är en början till arbetslivet. Sen är de tänkt att jag ska arbetsträna 1 år.
Hoppas nu att min nya läkare som jag aldrig träffat är reko o bra o att min nya kontakt på försäkringskassan är reko o bra. Annars slängs jag väl in på arbetsförmedlingen o ska söka jobb,.. De blir inte bra.
Jag ser fram emot att komma in i rutiner, även om de är 2 timmar 2 gånger i veckan o inte ger en lön. Det är en början o i o m att vi ska flytta o bara de blir en stor ny grej för oss som kommer ta tid att komma in i, så är det ju jätte bra att jag får chans att sakta komma in i rutiner o sen så småningom i arbetsträning, istället för att kastas ut på jobb o har precis flyttat,..
Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv inom arbete. Jag blir så förvirrad o rädd när jag tänker på de. Jag vill släppa se, de kan ju typ ta 1 år tills jag ska börja arbetsträna lixom. Aja, vi får se hur de går