Idag har jag bara legat i vår nya säng o glott på filmer, 3 stycken blev de. Mad Max. Blue Jasmine. Kyss mig.
Vi köpte nämligen igår en ny sängram, madrass, kuddar, överkast o lite smått o gott.
Jätte skön säng har vi nu!!
Svårt att slita sig ifrån den.

Har köpt en vagn o tillhörande bilstol till mina gravida vänner. Fick extra pengar o då passade jag på. Har även köpt lite kläder, spjälskydd, kudde, täcke osv. Nu får jag hålla tillbaka lite. Får vänta till bebisen kommer. Men nu har de verkligen så de klarar sig. Mina fina vänner. Jag hjälper hellre mina vänner o behövande här i Sverige, än utlandet. Så är de faktiskt. Eg vill jag ju hjälpa hela världen. Om nån har de svårt på nåt sätt har jag jätte svårt att sluta tänka på de o hur jag kan hjälpa till. Men har bestämt mig för att kunna hjälpa de nära mig. Antingen vänner, fattiga familjer eller bara personer, hemlösa osv. Barn är viktiga för mig. Alla barn ska ha de så bra de bara går. De formas ju som barn. De är när de är barn som de formas till de vuxna människor de kommer att bli. O startar de bra finns de stor chans till att de fortsätter så

Idag ska hela familjen gå på bio, sen äter vi nånstans o sen ska barnen få shoppa för sina egna pengar. De ska bli jätte kul. Min son har aldrig varit på bio. Vi ska se: Insidanut. De ser jag fram emot.
Ska ha mina nya byxor, som min mamma sydde upp igår. Att man ska va så kort alltså.

Tre veckor snusfri. Fy fan va gött. I måndags trodde jag att jag skulle explodera av ilska o aggression. Jag åkte till en affär efter att ha lämnat barnen o köpte nikotonsugtabletter. Fan va duktig jag va, som inte köpte cigg. De va väldigt nära dock. Men hellre snus än cigg. Men jag vill inte hålla på me nåt av de. Sugtabletterna funkar faktiskt. Jag har lägsta mg, 1 mg. Vill inte va beroende av nåt.
Fasen va gött att kunna måla på lite färg på läpparna o de sitter kvar o de blir inte brunt i mungipan. Ha ha. De är trevligt.

Ska strax åka på DropInFika på min sons dagis.

Åh va jags ka pussa på honom. Han har varit fantastisk en tid nu.

Inte bråkat o han lyssnar.

Jag har väl mera ork nu för tiden, jag står för vad jag säger o han märker de.

I helgen ska vi gå på familjebio o sen äta nånstans.

'De tycker jag dom är värda, de ska få veta hur snälla o fina de varit o att vi älskar dom.

Jag vill se: Insida ut, men då får vi åka till Västerås, ah vi får se vad gubben säger.

Idag har jag tatuerat in de sista på ögonbrynen. De gjorde ont denna gång, tårarna rann men jag stod ut.

Ska man vara fin får man lida pin.

Så nu är de bara att se hur länge de håller.

1000 kr o jag är grymt nöjd.

Jätte go tjej som gjorde de, Diana heter hon, på NewLook.

Skönt att inte behöva måla i dom varje morgon o sminkar mig väldigt sällan nu, känner att det är skönt att slippa.

Sen när vi bor på landet så vill man ju hinna med allt man ska på morgonen o då vill jag inte prioritera ansiktet o håret o bli så där hyper stressad.

Jag är ju ljushårig nu, de kräver mkt mindre jobb o så har jag ögonbryn. SKÖNT!

Min man har samtalat lite med en förskola o skola där utåt vi ska bo o vi ska boka in en träff nästa vecka o hälsa på o förhoppningsvis känns allt bra så vi kan byta. Blir sjukt mkt lättare för alla i familjen att ha dem närmre hemmet.

De får kompisar i området o slipper sitta så länge i bilen på morgonen o eftermiddagen.

Vi pratade med barnen igår o berättade att vi ska kolla om de är en bra skola o förskola, i s f får de byta.

Mina barn kommer förmodligen inte ha svårt att skaffa kompisar.

Mest orolig för min lille son, men de ordnar sig.

Jag kommer finnas där o skola in dom, de får ta den tid de tar.

ha de

Igår flyttade vi på husvagnen. Vi körde upp den till parkeringen. Trodde hela vagnen skulle paja på vägen dit. Den har stått på samma plats i över 30 år o den är verkligen inte omhändertagen. Så idag ska vi hämta en kökssoffa o lämna till ett par vänner o kasta lite o hjälpa grannarna där me att få ner tältet osv.
Verkar som att vi får fint väder idag. Åh så trevligt.
Min lille son hade också kalas igår, mitt i allt. De gick så bra så. De kom några droppar innan kalaset som gjorde mig orolig, men när kalaset började blev vädret bättre. Han verkade nöjd i a f. Kompisarna tog me sig cykel eller trampbil. Tror alla va nöjda. Jag va helt slut. Åkte sen till min vän o lämnade allt som fanns i boden. Så gosade jag med hennes 2 månaders som jag är tokig i. De är ju så att S som hade husvagnen, hans son T va jag ihop med som tonåring o på så vis lärde jag känna M som är S's dotter. Så jag har känt M sen hon va 8/9 år o nu har hon fått bebis. Älskar den bebisen. Mosters lille pojke.

En bekants son gick bort igår.

Han blev bara 3 år, nåt sånt.

Vet inte riktigt vad som hände, de jag vet är att hans kropp typ la av och föräldrarna "valde" att låta lilla R bli en ängel.

Jag följde pappans inlägg på FB under veckan och det gjorde så ont att läsa dem.

De måste ha lidit så in i helvete men ännu mera nu.

Man kan ju inte låta bli att tänka sig in i situationen.

Fy, om det hade varit någon av mina barn.

Hur överlever man en sån sak?

Att aldrig mer få krama om sitt barn, aldrig mer få höra barnet skratta, inte få se barnet växa upp,..

Asså de kan inte finnas nå vidrigare!!

Som tur är så har de ett barn på typ 7/8 år och en liten bebis. De måste ju kämpa för dem.

Men hur i helvete fixar man en sån grej?

Min mamma sa de att om man har flera barn så måste man ju kämpa för dem, fortsätta leva.

Men det måste vara så extremt svårt!

Själv känner jag att jag nog skulle bli helt kocko i huvudet, jag skulle nog bli apatisk.

Min man skulle få lyfta uppmig och hålla resten av familjen vid liv.

Nu är det ju så att mina två älskade barn lever, tack o lov.

Mina två troll som jag strax ska åka och hämta.

Jag älskar dem så in i helvete o kan inte tänka mig ett livutan dem!!!

I morgon är de 2 veckor sen jag slutade snusa. Bra va ?
Igår tog nikotinplåstrena slut o jag tänkte ge de en chans utan. De går än så länge.
Klart man blir sugen o man är så van att ta en efter frukost, efter att man borstat tänderna, efter middagen,... Men jag är bestämd!
De har jag aldrig varit. Aldrig varit så här bestämd. Jag ska vara snusfri. Och rökfri. Om jag röker när jag dricker, ja de kan jag ta men aldrig annars!!

Med gråten i halsen la jag mig precis i min säng. Jag försöker lugna ner mig o jag har tagit 2 lergigan i hopp om att de funkar, att de får mig att varva ner.
Åkte till skola o dagis där jag lämnade barn, köpte tårta o hårgrejer, hem en kortis,.. Iväg inom en timme på möte på psyk, efter de iväg till mommo. Väl hos mommo ringer mamma, förstår på deras samtal att jag är ivägen. Skickar sms till mamma o de va så typ. Vi skulle ha min sons kalas hos mommo på eftermiddagen o därför stannade jag, annars hade jag gärna åkt!
Mamma som sa till mig i söndags att mommo undrade om hon ska behöva ringa mig när hon vill att jag kommer, alltså att jag kan väl komma ändå.
Så igår måndag va jag där nån timma o tog med mig skor som skulle kastas/skänkas.
Jag va hos mommo vid 11 tiden idag o efter mamma o hennes samtal ville jag bara försvinna.
Mommo är nu ensam efter moffas bortgång o har tydligen saknat lite sällskap, av bl a mig,.. Jag blev ärligt talat ledsen!! Fick ont i hela mig. La mig i fotöljen o somna till lite, försökte va så lite till besvär de gick.
Jag vet inte om jag överreagerar men jag blev jävligt ledsen!
Jag har funnits där för mommo o moffa o framförallt när Moffa blev sjuk o han inte kunde göra sånt som behövdes. Jag skjussade, handlade, hälsade på, tog läkarkontakter, kastade när de rensade,...
Jag mådde just då också jääävligt dåligt o va just sjukskriven för depression men ändå så gjorde jag allt o de va riktigt tufft.
Nu när moffa inte längre finns o mamma hjälper mommo mycket o ibland jag, så åker jag dit mer sällan. Har ju alltid känt att mommo orkar mindre me besök än moffa. Trodde dock att nu när hon är ensam så mycket skulle tycka de va kul o skönt med sällskap. Plus att jag ändå gjort så sjukt mycket för dem. Vet mommo ens de? Känner hon att jag ställt upp o funnits där?
Jag grinar nästan när jag skriver detta.
Jag känner mig liten, obehövd o onödig.

Jo jag vet att mina vänner måste kämpa lite själva men de är ett barn vi pratar om. Ett barn som har behov o som absolut inte får lida! Jag hoppas hur som helst att de ordnar sig, att de kommer klara av att ha barn utan att de blir soc som tar över. Kanske är så att de faktiskt inte är så fattiga, att jag missförstått. Men då kan jag säga att dom gjorr mig illa, fått mig att lida. Men de har aldrig bett om min hjälp till bebisen, men är de vänner som ska ha bebis så vill jag ju att allt ska rulla på för dom o att bebisen mår bra o inte får leva som en tattare.
Mina vänner vill jag gärna ta hand om men de är typiskt mig att ge o ge o ge o sen mår jag själv skit. Har svårt att se vart gränsen går.
Men nu känner jag att jag gjort så gott jag kan. Har en påse med kläder osv som en kvinna ville ge bort. De får nog bli de sista, på ett tag. Men väl, de vill jag