Idag är de söndag o då brukar jag få ångest över att nu börjar rushen o vardagen igen. De knäppa är att jag tycker ju om att va på salongen så se är inte de. Jag tror att ångesten beror på att jag vet vad som väntar, lämna barn på dagis, brottas med självförtroendet, rädslan inför varje klipp o ångesten o hatet efter,.....
De är väl som så att de som är jobbigt de är nog tempot