Jag har varit hängig ett par dagar, förra helgen o så igår igen. Kroppstempen höjs o då reagerar jag, minsta lilla o jag känner mig jätte dålig.
Kommer ihåg en gång, jag va 17 år o hade precis börjat träffa en kille, idiotnummer 1 som jag kallar honom.
Jag o min tjejjompis E va hemma hos hennes date K, o så va idiotnummer 1 där. De va vinter o jag åkte på nån REJÄL förkylning eller nåt. Idag tror jag att jag fick lunginflammation eller nåt,..
I a f, jag o idiotnummer 1 låg i pappans säng o plötsligt blev jag jätte sjuk. Jag yrade som F, sa att jag o han va som pärlor osv. Han blev på riktigt rädd för mig.
K's pappa som ville komma hem o sova i sin säng förstod ju att han inte kunde skicka ut mig i de tillståndet jag va. De andra festade o jag sov o svettades så sängen va dyngsur. Jag skämdes ju så in i helvete, va ju så förtjust i den här killen o ville inte svettas så här mycket o va så här dålig. Kommer ihåg hur jag draar mig ut genom sovrummet, genom vardagsrummet o in i badrummet för att duscha av mig. De kvittade för tjoff så va jag dyngsur igen. Jag hostade KONSTANT o då menar jag verkligen KONSTANT i flera månader. Jag hade så ont av hostan o idag inser jag ju att jag verkligen skulle ha ringt en doktor. Men på denna tid va mitt liv verkligen inte en dans på rosor. Jag höll på bryta med mitt fosterhem o jag bodde där jag kunde o där jag fick. Jag hade inga pengar o snart blev jag bostadslös då soc skrev ut mig o jag hade INTE fyllt 18.
Jag hade 40/41 i temp o jag brukar ligga på 36 o kommer jag liite över 37 så mår jag skit. Då kan ni ju fatta hur dålig jag va!!
Kommer så väl ihåg hur denna hosta plågade mig så länge. Kunde inte göra nåt utan att hosta o hosta o hosta