Igår blev jag uppringd av min kontakt på psyk. Nu finns de plats för mig på Enebacken. De är ett rehabiliteringscenter.
Jag börjar den 26 o de är måndagar 2 timmar o torsdagar 2 timmar. Det är en början till arbetslivet. Sen är de tänkt att jag ska arbetsträna 1 år.
Hoppas nu att min nya läkare som jag aldrig träffat är reko o bra o att min nya kontakt på försäkringskassan är reko o bra. Annars slängs jag väl in på arbetsförmedlingen o ska söka jobb,.. De blir inte bra.
Jag ser fram emot att komma in i rutiner, även om de är 2 timmar 2 gånger i veckan o inte ger en lön. Det är en början o i o m att vi ska flytta o bara de blir en stor ny grej för oss som kommer ta tid att komma in i, så är det ju jätte bra att jag får chans att sakta komma in i rutiner o sen så småningom i arbetsträning, istället för att kastas ut på jobb o har precis flyttat,..
Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv inom arbete. Jag blir så förvirrad o rädd när jag tänker på de. Jag vill släppa se, de kan ju typ ta 1 år tills jag ska börja arbetsträna lixom. Aja, vi får se hur de går