Varit ute i husvagnen varje dag o fixat. Nu har vi bytt staket o fixat altan. Jag har piffat till inne i husvagnen o idag ska vi försöka få upp förtältet. Tur att grannarna brevid är kunniga.

Jag tänkte berätta en grej. En grej jag inte tänkt berätta men nu känner jag att jag vill.
2008 bodde jag i Åkersberga o jobbade som barnskötare. Hade ganska nyligen brutit upp från en energitagande relation som varade i 3 år. Jag träffade en kille jag va vansinnigt förälskad i som 15åring. När jag väl bröt upp med den otrogna, gräsrökande egoist var jag såå ledsen. Jag tillbringade helger i mitt rum o ville inte vara med vänner. Vi hade ju gemensamma vänner så vart jag än va så va han där. Blink blink o jag va fast igen. Det va verkligen en tung tid med ett krossat hjärta. Han försvann aldrig från mitt hjärta, fast jag så småningom träffat en ny. Slutet på vintern 2008 träffar jag honom o jag faller igen. Pladask. Han såg extremt nergången ut men jag lever kvar i synen på hur han en gång va. Jag kunde inte slita mig. De värmde i hela kroppen att få tillbaka honom. Jag trodde jag kunde rädda honom. Han bodde hos sin mamma o jag fixade en lägenhet i centrum o han flyttade in sitt ljudsystem o jag fixade jobb åt honom o på en vecka såg man hur hela han lyste o kroppen hade snabbt tagit igen sig. Han skulle få fast anställning. Våren va kommen o jag trodde allt skulle gå kanoners. Fick reda på att jag va gravid. Jag va LIVRÄDD o han va glad o ville behålla barnet. Vi sa att vi skulle ta helgen på oss att tänka över allt. De tog bara några timmar o så kunde jag bara inte tänka på nåt annat än att jag hade en bebis i magen o med min största kärlek dessutom. Det tog bara någon dag efter att jag bestämt mig för att fullfölja det hela. Då,.. Då försvann han o höll sig borta i flera dagar. Hjärtat gick sönder o jag funderade om jag skulle göra abort. Jag va verkligen förstörd. Men bestämde mig för att stå mitt kasst. Jag ville ju ha bebisen. Han kom o gick o va så märklig o jag misstänkte droger. De va dags att flytta från lägenheten då ägaren (hyrde i andra hand) tyckte att någon som ska ha barn inte kan bo där. Idiot!! När de va dags för flytt fick vänner hjälpa o hans familj ställde upp eftersom han höll sig borta. Jag hade fixat så jag kunde förvara mina saker o förstått att jag skulle få bo hos vänner. Folk ringde o va rasande på honom att han inte va där o jag skulle på första ultraljudet tillslut dök han upp. Jag va förkrossad men också förälskad. Tiden rullade på o ibland fanns han där o ibland inte. Han va märklig o hans humör växlade nå oerhört. Jag betalade hans räkningar o han hade loosat jobbet. Det var en fruktansvärd till o till råga på allt hade jag flyttat till han o hans mamma med man ute i skogen. Mannen dog senare på soffan. Usch. Jag vågade o kunde inte va på för mycket eftersom jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Han va hemsk!! Orkar inte fått in på vad han gjorde, försöker att tränga bort de ur minnet tillslut, nov 2008 fick jag en lägenhet, dyr som fan. Hade inte många 100 kvar att leva på efter att hyran va betald. Tur att min farmor o farfar skickade pengar. Annars hade jag väl varit en av kronolles polare. Han kom o gick trots att han flyttade in alla sina grejer till mig. Jag ägde en spjälsäng o en sliiiten 120 säng. Han va iväg att jag va rädd att få ringa ambulans när de va dags att föda. Folk va rasande!! Jag grinade konstant o mådde skit. När min lilla dotter kom i januari 2009 va jag överlycklig o han kom o gick men tog sig inte an papparollen. Han jämförde henne med killar i skolkatalogen o anklagade mig för att legat runt under graviditeten o efter. Han tittade på porr o drog i snabeln, försvann i dagar, gick upp på nätter o skrubbade hemmet frenetiskt. När dotra va 2.5 månader fick de va nog. Jag bad han flytta. Jag gick på morgonen då han skulle börja packa in alla sina möbler i lastbilen. Jag visste att jag va tvungen att hålla mig på avstånd för att inte falla igen. Gick o skulle köpa blöjor o mjölkersättning till dottern o har inga pengar kvar på kortet. Han hade tagit mitt kort natten till flyttdagen o tagit mina sista 700 kr. Han påstod att jag va skyldig honom de. Idiot! Hans pappa o tjej betalade blöjorna o mjölkersättningen. Tack o lov. När jag har kommit hem har han tagit precis allt!! Spjälsängen o 120 sängen va kvar. Fick tjafsa mig till vattenkokarn. Hade ju inga kastruller så den behövde jag till dotterns mjölkersättning. Han flyttade ju hem till sin mamma o fick ställa tillbaka sina grejer i förrådet. Han till o med kastade sånt som inte fick plats. Där satt jag i en stor 3a utan möbler. Ingen soffa, inget köksbord, ingen tv o inge köksgeråd. Usch!! Turbulent tid o jag bestämde mig för att flytta till Eskilstuna. Till mamma o lillasyster. De va hennes dåvarande särbo som fixade så jag kunde flytta. Jag sa upp mig från min trygghet, min fasta tjänst. Flyttade in hos mamma o lillasyster me min bebis. Aj aj va ont de gjorde i mig. Han kom ibland o betedde sig som skit o när jag fixat en lägenhet till mig o dotra va jag totalt paj. Älskade min lilla tjej men ville ju absolut inte att det skulle bli så här. Jag sa att han va välkommen när han ville men att det var slut mellan oss. Då ville han inte komma. Han ville ha mig. I början på okt 2009 träffar jag tillslut mannen i mitt liv. Han jag är gift med idag. Trodde aldrig jag skulle klara av att träffa nån igen. Trodde ingen ville ha mig o hjärtat mitt va paj. Så min man kom okt 2009 o min dotter va 9 månader o hon fick en pappa. En riktig pappa. Hennes biologiska höll sig borta ca 1 år o så kom han o så försvann han. Jag vann rättegången då jag ville ha vårdnaden, sommar 2010. Då hade jag o min man fått en son o gift oss. De blev mer rättegångar då han ville ha umgänge. De blev umgänge. Suck. Han kom en sommar varannan lördag. Soc var med. Sen när de va dags för honom att komma själv försvann han åter. De träffades 2 gr förra året, i augusti. Då hade det ändå bestämts av domstolen att han skulle komma varannan lördag. På hans begäran. Idiot!! De va han jag skrev om förut, psyknissen. Han är nu tvångsomhändertagen istället för fängelse. Han har bla förföljt sin mamma o han tror att jag o hans mamma planterat ett chipp i hans huvud. När jag nu fått veta de har jag insett att han haft psykos sen2008. Kanske även innan. Under dotterns första månad fick att medicin mot schizofreni o psykos men han vägrade. Så jag o min man har ansökt om att han ska få adoptera vår dotter. De påfåe3nu en utredning o vi ska ha ett redigt kalas när de gått igenom. Hon har en pappa. En pappa som funnits där sen hon va 9 månader. De va till honom hon tog sina första steg,... Han ser henne som sin dotter. Inge konstigt alls. Nu vill vi bara få de helt klart o korrekt.

Jag bara äääälskar serien Outlander. Den är så gripande!! Blir alldeles tagen. Jätte fina o starka känslor. Längtar till nästa avsnitt. Om ni gillar skottar o kärlek/historia så gillar ni de här. Jag har i a f fastnat

Idag har jag haft gråten i halsen.
Jag tänker på min sjuka moffa o att jag inte prioriterar min hund o mina vänner. Framförallt hunden. Jag glömmer bort honom när jag pysslar o donar så de blir inte så långa promenader. Jag samlar kraft vid pysslandet o försvinner in i min värld. Jag får dåligt samvete för att jag inte träffar mina vänner o för att min hund får så lite tid av mig.
Varje dag är jag uppe hos moffa, oftast mornar men varje dag blir de o han uppskattar det mycket.
Jag känner mig så maktlös, kan inte göra nåt o jag vill inte att han ska försvinna.
De gör så ont i mig när jag tänker på att han en dag inte finns. De gör ont i mig att se han plågas med slangar, operationer, maktlösheten, funderingar på om han ens kommer hem o hur mommo kommer klara sig.

2 dagar hann moffa va hemma, sen va de dags igen med ambulans till sjukhuset.
Hann dock klippa o raka honom o de va verkligen dax. Va uppe hos honom nu vid 13 tiden. Hade med mig en korsordstidning, gick o frågade efter hudkräm eftersom han va så torr så huden flagna. Smörjde in hans nariga händer o flint.
Berättade också att jag ställt dom i kö hos 9 st fastighetsägare. Han skratta o tyckte de va så bra. De är ju bara att tacka nej om de inte passar. Han har tydligen cancer överallt i kroppen o de ser inte jätte lovande ut. Hmmm. Ska upp dit i morn igen, köpa tidningen först såklart.
Nu ska jag hämta barn o sen hem o steka pannkakor. De blir en överraskning för barnen.
Har fått tid för röntgen av magen den 29 april, min födelsedag. Sen kanske jag blir skickad till kirurgen. Sen har vi provat allt.

I torsdags fick jag ett befriande samtal. Denna kille som jag skrev om förut, som blev häktad. Han tvångsvårdas just nu. Åh vad jag har väntat på de!!! Denna kille behöver hjälp o ständig tillsyn. Han kommer nog aldrig bli helt frisk men jag känner mig lugn nu när jag vet att han är inlåst. Att han inte kan göra mer knäppa grejer o att han inte kommer kunna störa mig mer. Undrar hur länge han kommer att få sitta där? De kan nog bli bra många år. Han är psykiskt störd o istället för fängelse ska hans dom bli psykiatrisk vård. Kalasbra!

Vart uppe hos moffa idag, från kl 12 till kl 15. Han ä inte pigg alltså. På lite mer än en vvecka har han fått 3 hjärtinfarkter. Han ä så grå. De gör så ont i mig att se han så här. Gick o hämta sköterskor för att titta till moffa, såg till att läkaren kom o följde med till öronnäsahals. Bra om någon med bättre öron är med, o som kan förklara för moffa, mommo o mamma vad som sagts. I o med hans sköra hjärta så kan de inte gö en gastroskopi, o de måste dom, så får han leva på rinnande föda till i sommar o hoppas att hjärtat lugnar sig. Då då kan han göra en gastroskopi o vidga strupen. Han kan inte äta o kan knappt få ner vatten. De fastnar nere i strupen o så travar de upp. Han har cancer i njuren o lungan o skelettet i axeln. O så har han kraftig ångest o svagt hjärta. De va hemskt att se han sitta i rullstolen alldeles grå o låg. Han är så svag o skör. Han längtar hem men är ändå rädd att komma hem o få hjärtinfarkt o syrebrist. Idag chippade han efter luft trots syrgasen. Faan! Han är så orolig för mommo o att de har tre trappor upp till lägenheten. Jag förklarade att de ända nu är att han ska vila o ta de lugnt, så han kan göra gastroskopi i sommar o vidga strupen. De är de ända nu. Han måste må bra. Min moffa. Va de skäär i mig alltså

I söndags natt fick jag åka ambulans in till sjukan. Så ont i magen som jag hade då o så dåligt som jag mådde, tog priset!! Så illa har de aldrig varit!
Jag kände verkligen hur tarmarna vred sig o de höll på såå länge!! Svetten rann o håret varr blött! Usch!!
Men efter timmar av väntan fick jag bara samma gamla vanliga "hjälp", ibspatienter har inte synliga problem. Man hittar inget. När läkaren kom så hade magen lugnat ner sig lite o då va de för sent. Ambulansmannen kände att jag va svullen. Skitsamma. Kl 5 va jag ute o gick hem.
På onsdag nästa vecka ska jag till vc. Hoppas att jag kan få en mer förståelse där. Kan inte va normalt att svimma, svettas o ha sååå ont. De är inte kul att va hemma själv med barnen när de händer. Framförallt inte när de va små.

Moffa ligger kvar på sjukan. Mamma o jag har turats om att åka upp med tidningen. Han får blod, har dåliga värden o nu när dom försökte med slang i halsen sa de stop. Så nu väntar han på tid för att få veta vad de här stoppet är.