Sitter på Coops fik o tar en kaffe innan jag ska på arbetsterapin som börjar kl 9.
Förra gången gjorde jag en dörrkrans med gräs o mossa från trädgården o så hade jag torkat äpplen o kiwi. Den är såå fin o de är inte ofta jag blir nöjd med mina grejer men de blev jag nu o jag fick fina komplimanger på FB.
Trivs som fisken i vattnet i huset. Helt underbart. Saknar vissa grejer bara, som gör att vissa saker inte går att packa upp. Kanske får köpa lådor när pengarna kommer.

Nu har jag ätit vätskedrivande sen i måndags o idag har jag mina kängor jag inte kunde ha för nån vecka sen. Lite tighta är dom men de går.
Nästa helg ska vi på Rock At Sea o jag har ingen jäävla aning om vad jag ska ha på mig.
Hade köpt en klänning o hade en plan B men de kommer nog iinte gå. Då måste jag rasa ner några kilon först.
I värsta fall får jag ha jeans men till de då???
Så jävla typiskt, när jag väl ska på kryssning vilket jag eg är livrädd för så går jag upp i vikt så jag inte kommer kunna ha mina fina kläder. Kommer antagligen inte att känna mig fin o bekväm o de suuuuger såå hårt!!
Jag tänker inte prova kläderna förens på fredagen o vi åker på lördagen. Vill hinna gå ner lite först.

I tisdags fick jag en ångestattack DELUXE. Har aldrig känt mig så nära döden o så rädd inför att dö. Jag satt i bilen på väg hem o de kändes som att jag hade en boll som tröck i halsen o smärtan fortsatte ut till öronen o käken, hjärtat slog hårt o de gjorde ont i bröstet. Ringde min man o han gasade hem fort som F.
Den känslan, av att sitta i bilen o tro att man ska dö, vart dör jag, ska jag parkera eller krockar jag??!!
Den va inte kul.
Under den tiden hann jag verkligen bli rädd o tankarna på barnen o min man,.. Asså de va såå sorgligt!!
Visste inte då att de va ångest!
Min man kom hem när jag hade lagt mig på soffan. Fick order att ringa 1177 o de sa att om jag får svårt att andas ska jag åka in till akuten.
Min man vågade inte lämna mig hemma själv så jag fick åka me han på jobbet. De kom o gick under ett par timmar men blev inte så där vidrigt som i bilen.
Igår bestämde jag mig för att lulla omkring hemma o inte irra omkring.
Jag dammsög, färgade håret, satte upp gardiner, åt lunch, virkade gardinomtag, tittade på Paradise Hotel, tömde o fyllde diskmaskinen o tvättade. De va skönt!

Folk drar i mig o vill ses o jag vill träffa dom me men de tar såå mycket kraft av mig. Får så dåligt samvete för jag orkar inte men vill. Som min bästa vän, hennes son på 3 månader älskar jag o jag vill så gärna träffa o gosa med honom, men jag ska nog inte hänga me dom hela dagen, de får nog räcka me 2-3 timmar o de får inte bli flera grejer om dagen.
Tänk att jag ä såå trött på kvällarna, som igår, jag la mig runt 8 samtidigt som barnen. Trots att jag inte gjort nå speciellt på dagen. Visst att jag går upp tidigt men ändå.
Livet springer iväg o snart är jag väl 50 o undrar vad jag gjort,...

Sitter i bilen o väntar på att Ica ska öppna. Ska hämta matkasse o ta ut pengar. Sen ska jag boka tid på vårdcentralen så jag kan få ett stick(p-spruta) o hämta ut vätskedrivande på apoteket o sen antar jag att jag åker hem o fixar lite. Ska hämta barnen också. Tänkte att jag hämtar dom runt kl 15, så dom hinner va ute lite innan de blir mat o mörkt ute.
Magen spökar o jag mår illa o har ont. Suck!!

Vi har fixat en hel del i huset i helgen. De sista flyttlasset gick nu i lördags. Kartonger ÖVERALLT men men. Försökte få hyffsad ordning o jag tror de gick rätt så bra men jag längtar tills de blir klart, i a f att få upp tavlor osv.

Vi flyttade till huset i lördags o jisses va skönt de är!! Fåren utanför fönstret, pippifåglarna som sjunger, omgivningen som består av oranga o gula löv,... Lugnet!
De är otroligt härligt.
Det har varit rätt så mkt denna vecka, både med mig själv, med barnen, flytten o mommo.
Har varit EXTREMT trött o utpumpad i dagar.
Har börjat på arbetsterapi måndagar o torsdagar. Man är där i 2/3 timmar o pysslar o fikar med personer i liknande situation som mig.
Det är jätte trevligt o går bra men jisses va trött i kolan jag blir efteråt.
I morn går stora o sista flyttlasset. Ska bli skönt att få sova i sin säng istället för en luftmadrass vi sover i nu. Usch!!
Katten verkar älska att kunna vara ute o de glädjer mig.
Vi har 1 1/2 katt nu, de är en vildkatt här som vi alla här omkring tar hand om, vi ger henne mat o kärlek när vi ser henne. Hon är såå gosig.

Btw, jag har funderat på att byta blogg, är missnöjd med hur den här bloggen funkar (inte funkar) ex så är de krångligt att lägga upp kort, den stänger av sig så man får börja om från början, så de man skrev får man skriva om osv.
Nån som har nå bra tips på en bloggsida jag kan fortsätta med?

Idag flyttar vi över grejer till huset. Bl a våra sängar. Woohoo. Så from idag så är vi riktiga landetbor. Fy fan va gött. På me ytterkläder på barnen sen kan de springa ute o leka hela dagen. Jätte skoj. Min duktiga man håller på o bär grejer just nu, springer flera gånger i alla dessa trappor. Jag packar ner våra kläder o donar o fixar. Sen ska jag hjälpa till. Först måste jag ut o ta en rök, faktiskt. Kan berätta mer sen.
Fortsättning följer

I morse fick min lille 5 åriga son ett utbrott igen. Visst, de är mkt mindre nu för tiden men de är ändå jobbigt. Han låg i min säng som vanligt o tittade på Bolibompa o när de va dags att gå o borsta tänderna,.. Då blev han plötsligt arg o slog på mig o skrek o grät. Jag försökte lugnt att fråga varför han va arg, han ville tydligen ligga kvar i sängen o titta på bompa. Jag försökte få på han skorna eftersom jag förstod att de inte kommer gå att borsta tänderna på honom. Tillslut blev jag arg o visade o sa att nu får det räcka. Han slog till mig i ansiktet o skrek. Jag försökte på lugnt men ändå på ett bestämt sätt förklara att han absolut inte får slåsd, ingen får slåss. Tillslut vände han huvudet bort från mig o jag fick på han jackan utan att behöva krångla. Jag frågade honom om jag skulle bära honom ner för alla tre trappor. Jo de ville han. När vi kom ner va han hyffsat glad. In i bilen o iväg till dagis. När vi kom fram ville han inte gå ur bilen, jag frågade om jag skulle bära honom igen o de ville han. Vi lattjade hela vägen in o han blev gladare.
Jag brukar oftast lattja till de när han får sina utbrott o trots. De brukar funka o jag hoppas att jag gör rätt. Svårt att säga vad som är rätt o fel men jag anser att så länge jag står på mig om vad vi ska göra, alltså vi ska klä på oss o gå eller vi ska ur bilen, så länge de blir som jag sagt så är de väl strunt samma om jag får bära eller busa till mig de. Hatar att bråka o behöva bli arg, framförallt när vi inte ska ses på ett par timmar

Jag ringde vårdcentralen idag i o m att jag gått upp på mkt i vikt. Först trodde jag att de berodde på att jag slutat snusa men sen har jag börjat tvivla på om de verkligen e de som är orsaken. Har fått tagit av mig min förlovningsring o vigselring o kan inte ha mina kängor(inte ens uppsnörade) för då pulserar mina fötter. Mina jackor är så tajta att jag knappt kan röra mig. Jag är vansinnigt trött o har haft sån aggression i kroppen också.
VC tyckre3de lät som att jag samlat på mig vätska o de tycker jag me.
Så jag fick en tid på fredag, till min vanliga läkare o hon borde se att jag svällt upp.

Idag har jag varit me en kompis o hennes älskade bebis.
Jag har haft så mkt agg o ilska o jag har gråtit o de har kliat inom mig, så de va bra att gö nå mysigt o va me underbara människor. Visst, jag köpte cigg också, behövde verkligen de!! Om jag väl börjar snusa igen så är de kört, men röka de kommer jag aldrig fortsätta me, de går jag inte me på. Väljer verkligen snus framför cigg.
Enligt VC så finns de nå tabletter man kan ta i 90 dagar, när man slutat med snus/cigg. Så vi får se.
Men i flera dagar har jag haft ont inom mig o varit sjukt trött o mått skit. Usch!!!

Igår va en sån där jävla skit dag!!
Ända från morgon till kväll.
Jag kände hur kroppen skrek efter nikotin, de är i a f vad jag tror.
Hos mamma kände jag irritationen så in i helvete tydligt!! Du vet när de verkligen inte krävs ett skit för att du ska lacka,..
Jag fick ett meddelande av en tjej (vars föräldrar) jag är vän med. Det är hon som gjort bort sig o ändå blir de jag som får skit.
Kan berätta de att hon är 19 år o hon fick ett extremt utbrott i somras o jag ringde hennes bror o hoppades att han kunde lugna ner henne,.. Men icke. Då ringde både han o jag polisen i han(brodern) ville inte att hon skulle veta att de va jag som ringde, han tyckte de va bäst att han tog på sig de. Jag skrev ett brev i augusti hur jag kände över hennes attack o så,.. De va tydligen inte bra, tyckte föräldrarna o dottern. Vi som alltid sagt att de ska va ärligt o rakt o jag va ärlig men också förlåtande o kärleksfull. Trots att de borde va hon som ber om ursäkt eller åtminstone känner sig dum o skyldig så är de typ jag som är boven. För de va jag som satte ner foten o tyckte inte om de där utbrottet mot hennes mamma som är min bästa vän. Nu verkar det som att mamman berättat att de va jag som ringde polisen. Jag tror att de är hon, men jag vet inte. O nu tycker dottern illa om mig o att jag förstört mellan henne o hennes bror. Jag grinar o blir helt slut, tar en cigg på mammas balkong o pratar med mamma, min syster o man som också va där när hon fick utbrottet. Jag är ju redan jävligt irriterad o de blev ju inte bättre nu.
Jag skrev till tjejens mamma att nu är dottern lack på mig igen o att hon tycker att jag förstört mellan henne o hennes bror, ok, får jag till svar. Skriver sen efter nån timme, att de känns jävligt jobbigt att jag ska få skit när de va pga henne jag ringde polisen.
Inget svar!!
Så nu står jag här i ovissheten, vet inte hur min vän (mamman) könner3o jag vill o önskar ju att de skyddar mig lite, att de lixom säger till dottern att jag ville ju väl, att jag va rädd om mamman,.. Att nu kan vi väl lägga ner de här. Jag vill att de ska förstå o också säga till sin dotter att om de är någon som gjort bort sig så är det dottern. Jag har tagit första steget trots att hon inte bett om ursäkt, jag har glömt o gått vidare,... De tycker jag är rätt shysst.
Btw, mina barn va ju där o hörde hennes hemska ord o meningar o hörde henne kasta omkring grejer. O dom älskar henne. De, de kändes i mitt hjärta plus att min son härmade sedan henne när han fick ett urbrott, han sa de hon sa. O de skrev jag i brevet till henne, att de gjorde ont i mamma hjärtat.
De tyckte min vän(mamman) o pappan va onödigt att skriva. Hur som haver så va min tanke att dottern skulle få sig en bränna o verkligen se över sitt beteende o liv. Vilket verkade funka för idag uppfattar jag henne som rar o go o hon har gått till läkaren för att få en remiss till psyk. I o med att jag tog bort henne som vän på FB o verkligen satte ner foten att de inte va ok, o efter mitt brev, verkar hon ändå ha tagit åt sig de. De verkar ju bara va jag som satt ner foten. Mamman o pappan tyckte inte att de va så farligt, de va ju så länge sen sist hon fick ett utbrott. Whaaat??!!

Jag va för första gången till minneslunden idag.
Tände ett ljus för Moffa.
Jag behöver dock inte gå ljust dit för att tänka på honom, jag är en del av honom,
min kropp, min hud är från honom, jag bär honom med mig överallt!
Jag har köpt en fin ram som jag ska sätta ett fint kort på Moffa i o sen ska jag köpa en egen ljusstake just för honom. Har inte velat göra de innan vi flyttat. Jag har haft kort uppe på honom lite här o där i lägenheten men där borta blir de mer ett kort o ett ljus,..
Barnen ska få kort i sina rum på personer i deras familj o närhet.
Jag saknar Moffa otroligt mycket o jag vill verkligen inte att han ska va borta!!!!
Jag kan minnas saker på hans hud, saker med hans personlighet som gjorde mig så otroligt glad o varm.
Min Moffa har alltid varit den där roliga o mysiga gubben, jag satt i hans knä som liten, han skäggade mina kinder, vi spelade Bingo Lotto, vi gick på loppisar, vi gick till Parken Zoo, jag blev alltid så bortskämd,...
Jag älskade att va där även som ungdom.
Kommer ihåg att polarna ringde när jag va 15 år, de ville att jag skulle ut o festa, men jag sa att jag va hos mommo o moffa o hade de super härligt. De måste ha tyckt att jag va knäpp.
Men de va så skönt att va där.
Ibland satt jag i deras extra rum(biblioteket) o ritade, såg på den lilla tvn,..
Men de va bara grejen av att vara där som va så härlig. Jag blev bortskämd men inte me stora o många leksaker o mängder med godis.
Klart jag fick välja nåt när vi va på loppis, jag fick en egen Bingo Lott, godis o middag fick jag välja.
Underbar tid